Om oss

Off lajv vision

En grupp som visar respekt för varandra, för lajvets regler och arrangörer, samt för övriga spelare på båda sidor.

Vi vill se utrustning som lever upp till arrangemanget och gärna snäppet över. Vi eftersträvar att hjälpa varandra och målet är att utrustning inte ska vara ett hinder för deltagande.

att man följer fanans riktlinjer vad det gäller spel och karaktärsskapande, samt de estetiska riktlinjer som finns beskrivet.

Vi vill se majoriteten veteraner som varit en del av fanan länge och som har varit med i tiden då fanan vistades i fångenskap, då detta kommer vara ett starkt gemensamt nav för karaktärerna på fanan

En grupp där vi peppar varandra och hjälps åt att skapa rätt stämning.

Intressant rollspel där vi utforskar spelet kring utanförskap, dels från vårt perspektiv, men även från de utanför fanans perspektiv och bjuda in till spel med dem.

Vår in lajv vision

Fana 13 vill få spel på utanförskapet, vi är inte en del av den cordovska gemenskapen längre. Ögon som en gång såg på oss med stolthet ser nu på oss med avsky.
Vi vill att man gestaltar karaktärer som på olika sätt tampas med detta och med ärr och plågor man dragit med sig från sina erfarenheter och från hemskheterna i gillets fångenskap.

Att inte få vara en del av kollektivet och gemenskapen är kanske ett av de värsta straffen en Cordov kan få, och eftersom vi inte längre har den, så blir det naturligt att Fana 13 har utvecklat sin egen.

Vi vill spela på en tight sammanhållning inom fanan och rotarna med en tydlig “vi mot dom” känsla.
Väljer man att spela i Fana 13 ska man vara beredd på stundtals tungt psykiskt spel.

Levande lägerspel som lever upp till fanans förväntning om stämning, samt ett snyggt läger!
Fana13 är en falkfana där vi vill se slagfalkar, skyttefalkar samt värnfalkar/krutfalkar. Andra truppslag är inte tillåtna i fanan.

Fana 213s Historia

Nuvarande år: 328

Hösten 325

Fana 13 deltog i en större offensiv under hösten 325. Under ett nattuppdrag blev vi omringade av hässbrännare och andra knektar, och tvingades slå oss ner på en kulle för att upprätta försvar i väntan på undsättning som aldrig kom.

I två dygn höll vi ställningarna mot oavbrutna anfall. Förlusterna var svåra och tilltog för varje timme. Under en nattlig räd slogs större delen av fanans sjukvårdare ihjäl, och gillessvinen kom över en betydande del av vår sjukvårdsmateriel. Slaget mot moralen var förkrossande.

Vi stod emot Gillets upprepade anfall under dagen, men framåt kvällen lyckades gillestrupper överrumpla vår västra flank. Med leden brutna och utan hopp om förstärkning, kapitulerade de återstående delarna av fana 13 och fördes bort som fångar.

Vintern 325

Efter kapitulationen avrustades de överlevande. I bojor drevs vi bort från slagfältet och tvingades marschera mot ett provisoriskt fångläger, bevakat av ett kompani hässbrännare. Samtidigt rörde sig Gillets övriga kampgrupper framåt i motoffensiv, medan vi lämnades kvar – övergivna och bortglömda.

Månaderna i fångenskap bröt ner oss. Vintern var skoningslös. Kylan bet sig fast i ben och märg, sjukdomarna spred sig och bristen på vård tog fler liv än fiendens vapen någonsin gjort. Ändå vägrade gardisterna ge upp. I viskningar och blickar organiserade vi oss, kartlade vakternas vanor och svagheter. Till slut stod det klart att vi hade fått oväntad hjälp – inifrån lägrets egen ledning. En gilles knekt valde att förråda sina egna för att hjälpa cordoverna att fly.

När våren 326 närmade sig, tog några modiga gardister det yttersta steget. Med stöd från gillesförrädaren söps nattvakterna ner och nycklarna hamnade i våra ägor. Portarna slogs upp och med hjälp av gillesförrädaren så lyckades man fly. Mot alla odds, och till högt pris, var vi åter fria.

Våren 326

Efter flykten lyckades vi till slut ta oss tillbaka till de cordovska linjerna. Bakom oss lämnade vi många vänner – antingen på den där kullen eller i Gillets fångläger. Vi återvände i hopp om vård, vila och erkännande för det vi uthärdat.

Istället möttes vi av misstänksamhet och förräderi. Våra vapen togs ifrån oss. Vi behandlades som desertörer. Fanan fängslades i ett cordovskt fångläger, gardister förhördes och dömdes som förrädare. Domen föll hårt: fana 13 förklarades straff-fana.

Framtiden är mörk för oss som nu bär fanans nya färg, svart.

Rote 1 - första främsta

Rote 1 är en renodlad slagfalksrote med en historia som sträcker sig tillbaka till fanans grundande, år 313. Den dåvarande rotemästaren, Leon Brell De Alup, införde då rotens stridsrop där han ropade ”Första” och roten svarade ”Främsta”. Detta var alltid Leons ledord. Han var en övertygad cordovsk fundamentalist samt en strikt och skicklig gardist och taktiker som inte nöjde sig med halvdana och lata gardister.

När andra rotar återhämtade sig tvingade han ut sin rote på exercis och vapenträning. Leon såg kriget som en tävling och han ville alltid vara bäst. Vissa hävdar att han pressade sina gardister för hårt, men när de vant sig vid det höga tempot och vid blickarna de fick från de nyare gardister som tillkom, kom de att älska det.

Rote 1 var en av de främsta – en elitrote bland Slagfalkarna.

”Diamanten”

Hård disciplin och strikt militärisk struktur var inte det enda som Leon etablerade i Rote 1. Han införde även ett inofficiellt förtjänsttecken som kom att få smeknamnet Diamanten, efter sin form. Detta är ett tygmärke som sys på uniformen och som delas ut av rotemästaren först när man visat sig värdig att bära det. Först då anses man vara en av Rote 1 på riktigt – något som flera av de yngre och mer oerfarna slagfalkarna i fanan kom att tråna efter.

Märket hade ursprungligen grön bakgrund med en gul etta.

Tecknet bärs än i dag av de slagfalkar i Rote 1 som gjort sig förtjänta av det. Färgerna har dock ändrats till en vit etta på en svart diamant och har således döpts om till ”Den svarta diamanten”.

.

Rote 2 -La rédemption par la fumée

Roten är, efter stora förluster, en sammanslagning av den nu icke existerande värnfalksrote 2 och skytterote 4. Roten har sitt största fokus på understöd och framstorming, att snabbt kunna trycka undan lede fi med giftrök, kanoneld och pil för att skapa utrymme för slagfalkarnas framfart.

Roten har en stor förmåga till långsam rörelse i alla typer av terräng. De är inte lika effektiva som ulvarna, men den ombyggda skeppskanonen är effektiviserad för att kunna tas med i eländingare terräng. Roten kan posteras gömda i skog för att sedan med chock, kanon o rök kunna låsa upp områden för att tvinga fienden att ta andra vägar o därmed leda dem mot de väntande slagfalkarna.

Off lajv så kommer vi spela en tajt sammansvetsad rote som haft svåra förluster och ständigt fått utföra svåra uppgifter, därmed är olika trauman förekommande, men också en stark sammanhållning.

Våran plats i fanan är i stark kamratlig konkurrens med slagfalkarna i vem som egentligen är bäst, vi gör ju egentligen plats för dem och stödjer dem.

Ledning - Salen förlåter

Ledning IN

Fanan leds av en Fänrik spelad av Niklas Nyrell och en till två adjutanter. En av adjutanterna kommer att vara ett lejon som inte är straffat utan som placerats på fanan för att upprätthålla moral och hålla ögonen på fanan. vi söker således en adjutant och ser gärna att den spelas av någon som inte spelat befäl tidigare. skriv till någon av oss i OFF ledningen om du är intresserad.

OFF Ledning /Samordnarna

Vi i off-ledningen har gjort färdigt ramarna för vilken typ av spel och vilken kategori av karaktärer vi vill se i fanan. Utöver det så vill vi att så många som möjligt av deltagarna i gruppen engagerar sig i fanan, så att vi gemensamt kan bygga och gestalt fana 13.

Kontaktpersoner för fanan är Niklas Nyrell (FB) Gustaf Rosengren (FB) och Björn Ekberg (FB). Tillsammans med övriga på fanan försöker vi driva arbetet med en straff fana till KH framåt.

Låter fana 13 som något för dig? Tveka inte på att höra av dig till någon av oss i OFF-ledningen, så får du tillgång till vår discord server, där mer information om fanan finns att tillgå.